French Romantic Painter, 1791-1824
Born in Rouen, France, Gericault was educated in the tradition of English sporting art by Carle Vernet and classical figure composition by Pierre-Narcisse Gu??rin, a rigorous classicist who disapproved of his student impulsive temperament, but recognized his talent.
The Charging Chasseur, 1812.Gericault soon left the classroom, choosing to study at the Louvre instead, where he copied from paintings by Peter Paul Rubens, Titian, Diego Vel??zquez, and Rembrandt for about six years, from 1810 to 1815. There he found a vitality which he preferred to the prevailing school of Neoclassicism. Related Paintings of Theodore Gericault :. | le chasseur de la garde | The Woman with Gambling Mania (mk05) | le cortege de silene | la course de chevaux libres | The Raft of the Medusa (mk10) | Related Artists:
Martin Mijtens d.a.Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens.
Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
kristiankristian foddes den 12 april 1577 och blev kung av danmark som elvaaring 1588.
Jan Kupecky(in German: Johann Kupetzky, in Hungarian: Kupecky Jenos, or Kupeczky Jenos, 1667, Bazin, Royal Hungary (today Slovakia) - 1740, Nernberg, Germany) was a Czech and Slovak portrait painter during the baroque. He was active in Hungary, Slovakia, Vienna and Nernberg.
Kupecký, like many people at that time, was the son of Protestant (Czech Brethren) parents from the Czech lands (Mlade Boleslav) who sought refuge in Slovakia (constituting the core of Royal Hungary at that time) from religious persecution by the Catholics. He was born in Pezinok - a town near Bratislava.
According to the sources he began his studies with the Swiss painter Benedikt Klaus, who was active in both Vienna and in Royal Hungary. At the age of twenty, Kupecký went on a long Italian study trip. In Rome Prince Aleksander Benedykt Sobieski, the son of the Polish king John III Sobieski, helped him to become famous. He returned to Vienna in 1709, after twenty-two years spent in Venice and Rome. We know very little of his Italian activity as well as his early works and his setting in Vienna.
According to his contemporary biographer, the Swiss Johann Caspar Fessli, the Protestant Kupecký, who faithfully clung to his ancestor's religion, remained withdrawn and isolated in Vienna's Catholic milieu, which was under the influence of the court and the aristocracy. However this concept is partly contradicted by the fact that the master had significant courtly commissions while working in Vienna. He painted portraits of various members of the dynasty, Prince Eugene of Savoy, several aristocrats, and, in Karlovy Vary, even of the Russian Czar Peter I. The rich ceuvre of this period comprises a series of gorgeous portraits of Kupecky's family, friends and the painter himself, as well as several persons, whose identity in unknown.
In 1733 Kupecký, fearing religious persecution, fled from Vienna to Nernberg with his family and worked there until his death in 1740. As the most significant portrait painter of contemporary Germany, he was commissioned by a large number of German princes, church dignitaries rich merchants and scholars, and his works were popularized by engravings even during his lifetime. Through his pupils and followers Kupecký's influence and artistic example remained alive and widespread for a long time.